Sanning
lögnens psykologi
Psykoterapi och sanningslidelse

Ingen har monopol på sanningen - inte heller jag som psykoterapeut! Jag kan inte veta vad som är sant för dig utifrån mina teorier. De innehåller ju bara gårdagens försök att formulera sanningar i ett annat sammanhang.

Sanningen är till sin natur en mänsklig konstruktion bunden till en given tid och plats. Psykoterapi innebär ett gemensamt sökande efter just din undflyende sanning formulerad på ditt eget språk. Den utgår från ditt behov att kunna ta saker för vad de är och kunna kalla dem vid deras rätta namn. Den måste få vara subjektiv och förankrad i din livsåskådning.

Subjektivitet är sanning sedd med färgade glasögon. Den människa är klok som erkänner färgen på sina egna.

Det psykoterapeutiska samtalet innebär ett samarbete med en annan i utvecklandet av dig själv som en självständigt tänkande, sanningssökande medmänniska. Det går inte ut på att vinna en debatt utan på att finna glömda rum i ditt inre och nya perspektiv på tillvaron.

Det respektfulla samtalet har utrymme både för intellekt och känsla - samtidigt. Det avkräver båda parter en ansträngning att göra sig förstådda och att söka förstå. Ytterst är det du som är expert på ditt eget liv.

Sanningslidelse

Sanningslidelse är en dyrbar medfödd gåva, som behöver vårdas och bekräftas. Tappar vi kontakten med den går vi vilse i vår självhävdelse eller självförnekande. Vi föredrar att tro på det vi önskar eller fruktar skall vara  sant, har vår uppfattning klar, och vill inte störas av frågor kring hur det egentligen ligger till.

En självförebråelse vi helst vill slippa är "egentligen borde jag ha vetat bättre" eller "jag visste ju faktiskt från början".  Ändock är vi benägna att välja lätta utvägar, hålla med den som sist talade eller glänsa med  fint formulerad klichéer för att få en plats i gemenskapen och tillfällig sinnesfrid.

Montaigne skriver:

Jag talar sanning inte så mycket som jag gärna skulle vilja men så mycket som jag vågar. Och jag vågar lite mer ju äldre jag blir.

Sanningen är en färskvara som ständigt måste prövas. Gårdagens sanning blir lätt till dagens osanning om vi inte ger oss utrymme för eftertanke.    

Egentligen vet vi alla att halvsanningar och lögner både snärjer oss och är ett uttryck för underkastelse. Likafullt handlar vi mot bättre vetande och avstår från att rannsaka oss själva och tänka efter. Till detta behöver vi det ärliga samtalet för att få syn på våra förutfattade meningar.

Den missmodige söker bekräftelse på sitt missmod och den svartsjuke söker bevis -   inte för hur verkligheten ser ut utan för sin fördom. Den som lärt sig att verkligheten  är fientlig har en trygghet i sin verklighetsuppfattning. 

Kerstin Ekman skriver:

Att resonera, att samtala är djupt nödvändigt. Om du inte samtalar kan du hamna i din övertygelses våld. Och du skall veta att det inte går att föra samtal med sin övertygelse. Övertygelsen är havande med intigheten och ingendera går att samtala med.

 

Lögnen är destruktiv

Inget gott kan växa ur lögner. Börjar du ljuga inom en relation förlorar den genast i värde både för dig själv och din partner. Ljuger du för dig själv kommer du att förföljas av en gnagande oro. Det är mycket svårt att älska dig när du är förljugen.

Detta är inte samma sak som att vi alltid skall slänga sanningar omkring oss utan hänsyn till andra.

Lögnen är inte enbart destruktiv. Den är också till för att skydda en ömtålig självbild - fast det är ingen framgångsstrategi.Psykoterapi innebär ett utrymme att utan moraliserande undersöka vad du sökt konstruera med din lögn och ibland söka ärliga vägar till samma mål.

Lögnen som ledstjärna

Vi intalar oss gärna att vi har monopol på sanningen när vi ljuger för oss själva. Inget gör oss så fanatiskt tvärsäkra som när vi anför en halvsanning som motiv för vårt handlande. Något utrymme för tvivel och eftertanke ges ej. 

I början av en psykoterapi är vi för det mesta inte mogna att ifrågasätta våra små bedrägerier - vad vi i stället gör är att basunera ut dem och sedan invänta terapeutens bekräftelse. När denna uteblir fylls tystnaden av ångest och lögnens släktskap med galenskapen känns hotande uppenbar.

Sanning och självförtroende

Utan en god självkänsla är det svårt att fokusera på vad som är sant och vad som inte är det. Därför är det naturligt att sådana frågor inte alltid brukar höra till början av en psykoterapi utan får anstå till dess att en massa bråte kunnat röjas undan. 

De flesta närmar sig frågor om sant och falskt med stor bävan och en del är frestade att fly eller kasta sig in i självdestruktivt beteende. 

Frågan kan ju inte isoleras från frågan om respekt för dig själv och andra och därmed nödvändigheten att skilja mellan verklig och imaginär skuld.

Sanning får konsekvenser

Samtidigt som sanningen gör oss fria så ställer den krav på oss. Vi kan inte fortsätta som förut. Det som tidigare varit lätt glömda nyårslöften eller läpparnas bekännelse blir nu bjudande ledstjärnor. Vi blir varse hur svårt det är att förändra oss och vilken kamp det innebär.

Vad är sanningen bakom generaliseringen, värdeomdömet, anklagelsen, bakom vreden? Döljer du därmed din sårbarhet och din längtan och din ömtåliga självrespekt? Man kan inte förtjäna kärlek med tjänster, uppmärksamhet och gåvor, men man måste leva som om man kunde det. Det är göra sig möjlig att älskas av dem som står dig närmast. Man kan inte förtjäna den, men man kan omöjliggöra den genom att vara högfärdig, försvarsinställd och kontrollerande. För att leva ett bra liv är vi hänvisade till att ta hänsyn till våra närmastes längtan, drömmar och sårbarheter och tvungna att lyssna även när vi inte vill det. 

Sanning i en relation

I en nära relation kan den enes eller båda parters trygghetsbehov upplevas så bjudande att det inte finns plats för berättigad kritik eller för att tala öppet om sig själv. Man är rädd att utmana varandras svartsjuka, avund eller självbild. Ett sådant förhållande stelnar och erotiken dör.  

Likaså kan ett kärlekslöst sanningssägande döda en relation. Man kastar obehagliga sanningar över den andre för att utan hänsyn lätta sitt samvete, bli av med en inre spänning, få en sadistisk tillfredställelse eller som hämnd. 

uppdaterad 16-07-21