Mobbning 
Förstå dess psykologi
Kan  psykoterapi hjälpa offret

Kamratrelationerna är underskattade

Följderna av att ha varit eller vara utsatt för mobbning, utfrysning, förföljelse eller misshandel som barn eller vuxen underskattas. Enligt min erfarenhet av psykoterapi är konsekvenserna av mobbning svåra och kastar sin skugga över livet många och långa år framåt och färgar den inre psykologin.

Under många år har barndomens betydelse för vuxenidentiteten betonats, men då har mest relationerna inom kärnfamiljen framhävts.

Kamratrelationernas ödesmättade inflytande på självbild och tilltro till framtiden förbises i allmän psykologi.

Skador av mobbning

Den mobbade tar till sig förövarens förakt och ringaktning och ser sig själv genom dennes ögon - ger förövaren ett acceptabelt och förståeligt motiv! Endast de starkaste orkar se plågoanden i ansiktet och därmed behålla sin värdighet, beröva förövaren sin njutning och låta hut gå hem.

Det undertryckta och skambelagda ursinnet över att systematiskt utsättas för socialt accepterade och upprepade övergrepp riktas inåt mot det egna jaget och stärker en tendens till självförakt. 

De särdrag i offrets personlighet som förövaren använder som ursäkt för sin sadistiska förnöjelse förstärks olyckligtvis också - den som mobbas för sin blyghet blir mer blyg, den omständlige mer omständlig och den lättretade mer lättretlig o s v. I olyckliga fall blir mobbningsoffret en karikatyr av sig själv och hamnar i en ond cirkel.

Ibland skapas en hemlig grandios hållning som försvar mot yttersta förnedring. Många gör sig av med sitt känsloliv så radikalt att de behöver skada sig själva för att överhuvudtaget känna sig levande. Panikångest, depression och social fobi följer i mobbningens spår.

Missriktad hjälp

Obetänksamt och missriktat psykologiserande lägger skulden på den mobbade och upprepar traumat under välvillighetens täckmantel. Många har blivit utsatta för sådan "hjälp" av föräldrar och skolpersonal, som bara förstärker tanken att förövaren hade rätt. Man förklarar förövarens brott med offrets psykologi. 

Om någon försöker "hjälpa" dig med tal om att du själv är boven i dramat och har dig själv att skylla så inse att den personen inte är kvalificerad för sitt uppdrag och avböj vänligt men bestämt "hjälpen"!

Verklig hjälp

Det gäller att förstå offrets hudlöshet och göra sig förtjänt av ett förtroende trots betingad misstänksamhet och defensiv hållning. Vi måste lära oss möta den som är offer i hans eller hennes värld. Historien måste berättas om och om igen. Som hjälpare och medmänniska måste vi lyssna och erbjuda vår medkänsla för att  i en ömsesidig process göra det outsägliga möjligt att berätta och förhålla sig till. Det gäller att långsamt, lyhört och målmedvetet ingjuta mod att möta plågoandens blick och sedan lämna fältet. Med skammen kvar hos förövaren! Detta kräver tid.

uppdaterad 16-07-21