Om
utbrändhet och stress
Psykologi och psykoterapi

Som jag ser det uttrycker den som talar om utbrändhet och stress eller utmattningsdepression en plågsam existentiell belägenhet för vilken han/hon själv och vår kultur är ansvarig. Denna belägenhet kan få allvarliga medicinska konsekvenser och resultera i sjukdom.

Orden utbrändhet och stress äger en tvetydigt positiv laddning - den som blir sjukskriven för utbrändhet och stress eller sägs ha gått in i väggen ses som arbetets tragiska hjälte.  

Det nya med orden utbrändhet och stress är att de snabbt blev mediala slagord och att väckte panik hos arbetsgivare och politiker samt att de anses vara en medicinsk angelägenhet.

Orden för lidande som hänger samman med miljö och en problematisk livshållning skiftar och deras innebörd förskjuts med tiden. De pekar på dunkla samband mellan kropp och själ, individ och samhälle. De ord vi väljer har mycket stor betydelse för hur vi tänker kring dessa fenomen.

De äldre orden utarbetad och överansträngd hade en delvis annan innebörd och saknade medicinsk klang.  Kanske påminner läget om det förra sekelskiftets attityd till neurasteni - en diagnos med en viss aura.

Under de senaste hundra åren har vi alltmer föredragit ord som har en medicinsk och biologisk klang framför existentiella begrepp. Många vill inte fråga sig om det är något på tok med den egna inställningen till livet och vill hellre fråga en läkare vad det är för sjukdom han lider av och få och ett recept.

Många känner en lättnad när deras diffusa lidande får konkretion i form av en medicinsk diagnos. Oftast utan att tillvaron blivit särskilt mycket mer begriplig eller att någon sjukdom kunnat botas.

Vi har talat om hysteri, neurasteni,  nervsammanbrott och på senare år fibromyalgi, elöverkänslighet, DAMP och ADHD och lämnat ord som nostalgi, weltschmerz, överansträngning och rastlöshet. Rimligheten i medikaliseringen har länge stått under debatt. Är det verkligen från läkarkåren vi kan vänta oss att de viktigaste frågorna skall formuleras och svaren ges?

SAOB säger om ordet stress:

ETYMOLOGI: [liksom t. o. fr. stress av eng. stress, tryck, spänning, påkänning, påfrestning, stress, sannol. (väsentligen) förkortad form av distress, trångmål, nödläge, av meng. destresse, smärta, olycka, av ffr. destresse, trångmål o. d., till destrecier, plåga, hemsöka, sannol. av ett icke belagt senlat. districtiare, plåga, till districtus, sträng, p. pf. av distringere, dra isär, av di-, isär (se DI-), o. stringere, dra l. snöra ihop (se STRINGERA);

Skall olycka betraktas som sjukdom? Är det rimligt att en stressad läkarkår kan ta ansvar för vår livskvalitet?

Utbrändhet och stress - en kultursjukdom

Vi vantrivs i kulturen. Det är synd om människorna. Paradiset på jorden finns bara i reklamens värld.

Somliga vantrivs mer än andra och lidandet skiftar karaktär allteftersom kulturen förändras.

Utbrändhet och stress är detta sekelskiftes stora kultursjukdom i Sverige med epidemisk spridning, medial genomslagskraft och hotande ekonomisk betydelse. Men när jag använder ordet sjukdom är det i bildlig betydelse. Alltså en helt annan tankekategori än gallsten eller ögonstarr.

En skrämmande fråga dyker upp som ingen kan svara på: har vår kultur förändrat kvalitet på något decennium så att vår mentala hälsa hotas på ett helt nytt sätt? Har en serie små förändringar tippat över en vågskål vi ännu inte vet namnet på?

Globaliseringen har medfört att våra föreställningar om svensk anställningstrygghet skakats. Tanken om folkhemmet har bleknat. Vård, skola och omsorg inger många oroskänslor och inte trygghet.

Vi tenderar att uppleva att det inte längre är vi själva som styr vår tillvaro - det är arbetsuppgifter,  omorganisationer, konsumtionsideal - och ny teknologi.

Ett par uteblivna hyresinbetalningar och vi kan räkna in oss i de hemlösas skara. Denna skräck arbetar i det omedvetna även hos många med förmögenhet och goda resurser att klara sig väl i konkurrensen.

Medialiseringen avkräver oss en strömlinjeformad normalitet och friktionsfri samarbetsförmåga om vi vill vara framgångsrika och inte skall slås ut i konkurrensen och förlora nära och kära. Såpoperor och B-filmer framställer ingående neurotiskt beteende på ett skoningslöst och hånfullt sätt. Enskildas tillkortakommanden och oegentligheter hängs ut som sensationer.

Samtidigt upplever vi krav på oss att vara lyckliga konsumenter och leva fullödigt som i reklamens värld. Konsumism är vår nya fattiga religion.

Dessutom ser vi oss i demokratins namn som själva ansvariga för samhällets utveckling samtidigt som många talar om att demokratin urholkas och förlorar sin aura av hopp om en bättre värld. 

Allt detta samverkar och är kulturhistoriskt signifikant. Det vi kallar IT-samhälle kanske hellre borde kallas konkurrenssamhälle?

Vad betyder utbrändhet, stress och att gå in i väggen?

Ingen kan riktigt svara på frågan. Ordens betydelser har inte riktigt satt sig ännu och används med olika innebörd. Det är en brokig skara med mycket varierad bakomliggande problematik som betecknas och betecknar sig själva med dessa begrepp. Grunddragen börjar dock skönjas:

Den som är utbränd, stressad eller har gått in i väggen har förlorat ur sikte vad som är väsentligt i livet. Han eller hon tappar förmågan att i vardagen stundtals bara vara och hänger sig åt ett alltmer uppskruvat presterande. Detta leder så småningom till en förlamande kris.

Måste göra det och måste göra det innan... Ja, innan vad?

Ingen tid till det avspänt roliga. Ingen tid för funderingar kring livets mening. Ingen tid till lek och kreativitet. Ingen tid till sorg och vemod.

Till slut försvinner förmågan till vila, eftertanke och återhämtning.  Maktlösheten inför omständigheter ökar. Vi känner oss utslagna och besväras av skiftande diffusa kroppsliga symtom.

"All work and no play makes Jack a dull boy".

Lyxkonsumtion och utsvävningar eller högriskbeteende duger inte som "play".

När processen får rulla på kan allvarlig negativ stress påverka oss inte bara mentalt utan sliter på kroppens inre organ och immunsystem, när vi inte längre kan vila och har utrymme att fyllas av lust. Hormonbalansen rubbas, hjärtkärlsystemet påfrestas och hjärnans anatomi förändras mätbart enligt ny forskning. Benägenheten att utveckla allvarliga sjukdomar ökar.

Man kan faktiskt slita ut sig och arbeta ihjäl sig.

Begreppens lockelser och faror

Utbrändhet och stress är begrepp som människor känner igen sig i och är villiga att använda som utgångspunkt för reflexion kring sig själva och sin livssituation. 

En fördel är att utbrändhet och stress är lätta att relatera till samhällsklimatets snabba förändringstakt och arbetslivsstruktur och på sätt möjligen kan innehålla politisk sprängkraft.

Nackdelen med begreppen, som jag ser det, är att språkbruket antyder att vi är passiva offer snarare än att vi upplever oss så - man säger att man blir stressad och utbränd när det snarare är något vi låter ske utan eftertanke.

Det är arbetsgivarens ansvar, om du är anställd, att se till att medarbetarna inte arbetar sig till kroppslig och mental ohälsa - brukar det heta. Är detta möjligt när ingen kan känna sig trygg att det egna arbetet skall finnas kvar under överskådlig tid?

Ständiga omorganisationer och effektivisering gör arbetssituationen omänsklig för väldigt många. Undermålig chefsutbildning ger oss arbetsledare som är oförmögna att föra meningsfulla samtal med den som har problem i sin yrkesroll.

En del företag talar om "vi-anda" och att "här är vi som en enda stor familj". "Team-building" är ett slagord. Den som inte förstår att detta är en manipulation blir lätt förlorare.

Du själv har det yttersta ansvaret för ditt eget liv, både inför dig själv och dina närmaste. Att skylla på arbetsgivaren är en smal tröst!  Att tro att arbetsgivaren skall hjälpa dig lösa dina livsproblem är naivt.

Om du är egenföretagare får du se till att du är en bra chef åt dig själv. Till syvende og sidst är det  du själv som har ansvaret för att ditt liv skall ha en framtid och att du och de dina skall kunna skörda frukterna av allt ditt slit. 

Vägra vara flexibel!

Arbetsmarknaden efterlyser "flexibla människor". I klartext innebär det att du förväntas uthärda en orolig och otrygg arbetsmiljö och att du skall underkasta dig en nyckfull ledning med ett leende.

Under industrialismen sålde arbetarna sina kroppar - idag handlar det om själen. Belöningen är inte så stor som den kan förefalla. Den räcker oftast bara till lyxigare konsumtion, som du inte har tid och ork att njuta av.

Vi människor är konservativa djur som inte trivs väl med täta utifrånkommande förändringar.

Efter en yttre förändring behöver vi tid på oss att i lugn och ro rita om våra kartor och kalibrera våra kompasser för att finna oss till rätta och få kontakt med vår inre kärna igen.

Får vi inte den tid på oss som vi behöver tappar vi kontakten med vad som är väsentligt i livet och förslavas lätt av arbetslivets krav.

Att en del rotlösa och oroliga själar får ångest av det invanda och ständigt kräver förändring är en annan sak.

Varningssignaler

Tänk på vilodagen!

Det är viktigt att lyssna på varningssignaler. Ofta  kommenterar omgivningen ett för högt tempo och orimligt höga krav på den egna prestationen. Tag dig en allvarlig funderare om andra uttrycker oro för dig eller om närstående klagar på att du inte är tillgänglig för samvaro!

Det normala sambandet mellan kropp och själ förändras och man börjar känna med kroppen, även om man inte haft den benägenheten tidigare. I stället för att vara arg, rädd, trött och ledsen får man ont i magen, huvudvärk, yrsel, spänningshuvudsvärk, ryggont och andra diffusa symptom och kan bli plågsamt hypokondrisk.

Även om det finns anledning att tro att besvären bättre kan förstås som uttryck för existentiella problem snarare än som tecken på kroppslig sjukdom är det viktigt att konsultera en läkare för att få visshet!

Om du vägrar lyssna på kroppen när den talar åt dig på detta sätt riskerar du att "gå in i väggen" och hamna i en ibland mycket allvarlig utmattningsdepression. Ofta upplevs detta ske plötsligt och dramatiskt, fast varningsklockorna ljudit länge.

Det allvarligaste är kanske att sömnen blir allvarligt störd, och därmed hjälper vila inte längre. Livsenergin stryps och den blygsammaste uppgift ter sig oöverstiglig. Allt känns meningslöst och kroppen gör bara ont. Till slut tar hjärnan stryk.

Minnet försämras så påtagligt att omgivningen kan börja frukta en tidig demens. Koncentrationsförmåga och inlärningsfunktioner tar stryk. Tålamod och behärskning sviker och de närmaste upplevs som kravmaskiner. Somliga blir gråtmilda. Du riskerar göra dig omöjlig både hemma och på arbetet genom upprepade vredesutbrott och oförmåga att se andras känslomässiga behov. Din emotionella intelligens avtar märkbart.

Sömn, vila och reflexion

Ett högt tempo med stimulerande uppgifter skadar inte någon förutsatt det balanseras med tillräcklig sömn och vila och med roliga avslappnande aktiviteter. Ett utrymme att reflektera över livets väsentligheter som motpol till dagens slit är livsnödvändigt.

Tänk på vilodagen!

Tänk på att behovet av sömn varierar. Sover du oroligt behöver du mer sömn. Du kan lätt avgöra om du fått tillräckligt med sömn genom att en stund känna efter hur du känner dig när väckarklockan ringer! Kanske är det inte möjligt för dig att göra dig av med väckarklockan, men du kan sträva efter att leva så att den blir onödig till vardags.

Alkohol blir tyvärr mångas dåliga lösning för att hitta en stunds avkoppling eller används som ett insomningsmedel.

Det är bara när du känner dig utvilad och lugn som du har kraft till eftertanke och kan hitta energi att utforma ditt liv så att det känns meningsfullt och öppnar sig mot framtiden.

Vad finns det för hjälp att få?

Att bryta onda cirklar är inte alltid lätt. Vad som kan vara en bra hjälp för dig om du riskerar att gå in i väggen är inte lätt att säga. Sjukvården och försäkringskassorna famlar efter lösningar och kommer ibland med mycket tafatta förslag. Ännu finns ingen beprövad behandling.

Denna villrådighet har tyvärr givit upphov till en växande oseriös marknad av "stresskonsulter" och "avslappningsinstitut" som anlitas av försäkringskassor och privata företag.

När nu det inte finns någon beprövad behandling vill jag föreslå att du söker kontakt med någon klok person som verkar ha perspektiv på livet och ber att få prata igenom din situation. Kanske skall du från början vara inriktad på att du behöver flera samtal.

Det kan vara en släkting, en klok läkare som ägnar sig åt läkekonst, en gammal lärare du har respekt för eller en präst som inger förtroende och inte är dogmatisk.

Ju tidigare du söker hjälp desto lättare är det att hjälpa dig. Många är rädda att söka hjälp i onödan - som om detta vore något allvarligt.

Riktlinjerna för en lösning på dina problem måste gå ut på att hjälpa dig att komma i ett läge där du får tid och ro att reflektera över vad du vill göra med resten av ditt liv. Du kanske behöver förändra ditt inre förhållningssätt till arbete, familj och fritid. Kanske även göra radikala konkreta förändringar.

Psykoterapi kan vara en väg att gå men det finns resurser för endast ett litet fåtal. Om du går för långt in i utbrändhet orkar du dessutom inte med psykoterapi.

Dina akilleshälar

I en psykoterapi blir du medveten om bakgrunden till din tendens att hamna i utbrändhet och stress. Den  kan ibland föras till faktorer i din personlighet snarare än till tryck utifrån. Oftast är det en kombination.

Övertro på den egna styrkan

Ovilja att erkänna egna begränsningar både inför dig själv och omgivningen kan få dig att ta på dig arbetsuppgifter, ansvar och utmaningar som du helt enkelt inte har resurser till.

Tänk på att prestationsförmåga skiftar med levnadsomständigheter och ålder.

Du kanske hör till dem som fördömer sig själva om du inte alltid är bäst eller känner dig kränkt av dina begränsningar.

Att alltid kräva perfektion av sig själv

Kontroll och perfektion är kanske namnen på bistra slavdrivare i ditt inre. Det är som bodde där en despotisk överfurir innanför pannbenet som aldrig tycker att du gjort tillräckligt och som aldrig är nöjd med att du gjort ditt bästa.

Identifikation med vad du gör snarare än med vem du är kanske försvårar ditt liv. Du kanske är uppvuxen med illusionen att om du vore duktigare skulle du bli  mer älskad.

Förnekad depression

Många kämpar för att förneka inre smärta genom att kasta sig in i äventyrligheter, missbruk eller lyxkonsumtion. Andra blir arbetsnarkomaner. I efterhand är det lätt att se att detta förhållningssätt är destruktivt och ohållbart i längden. I mitt arbete brukar jag ofta plädera för tanken att depressioner faktiskt kan bli kreativa - att man kan lyckas med en depression och inte behöver fastna i den. Vi kan växa som människor genom att genomleva vår egna kriser.

Tänk på vilodagen!

uppdaterad 16-07-21