Ekon
från barndomens utsatthet
kastar sin skugga över vuxenlivet

Barn far illa!

Alla orkar inte bära ansvaret att vara förälder och ger upp sina ideal helt eller  delvis. Kraven på vuxenhet blir övermäktiga och frestelserna att ge efter för de egna impulserna tar över. Särskilt svårt är det att vara ensamstående förälder med ett betungande arbete, dålig ekonomi och sviktande emotionell balans som kanske gått i arv i generationer.

Subtila övergrepp 

Övergrepp och barnmisshandel kan anta subtila former, mer som ett förhållningssätt och en stämning i familjen. Den som drabbats har svårt att göra klart för sig vad som är eller varit fel. Som barn har vi ju oftast inte något att jämföra med och vill tro att mamma och pappa alltid är kloka och generösa och att när de inte är det, så är det vårt eget fel.

Omgivningen har ofta svårt att kritisera föräldrar och tiger generat och hoppas barnet skall visa sig vara ett maskrosbarn hellre än att tala med det.

Om du som  barn blivit använd som en nalle, utnyttjats som soptunna för de vuxnas dåliga humör och ständigt bragts till gråt och förvirring för att stärka deras känsla av att ha kontroll på tillvaron, om de triumferat över din litenhet och förebrått dig de misstag du redan själv förebrådde dig, har du lärt dig att din identitet är att bli utnyttjad. Flyttade de runt i världen utan hänsyn till dina behov av trygghet är rotlöshet ditt arv . 

Läste de dina dagböcker, straffade dig när du tänkte fritt och sade din sanning, styrde dina kamratrelationer efter egna behov berövade de dig din integritet. 

Knöt de dig till sig som om du vore en annan vuxen, en förtrolig kamrat, kan du ha förlorat kontakten med stora delar av ditt inre och blivit överdrivet kritisk i dina kontakter med jämnåriga och i kärleksrelationer. Att vara mammas pojke eller pappas flicka är sannerligen en medalj med en ensam baksida. Blev du sedd som en liten fästmö eller fästman är risken stor att din identitet är förvirrad.

Var dina föräldrar upptagna av inre konflikter och ångest, äktenskapliga motsättningar eller överdrivet arbetande blev du själsligt svältfödd och lärde sig att inte vänta dig mycket av mänskliga relationer.

Kunde de inte intressera sig för dina känslor och tankar utan bara såg till dina prestationer blev du kanske en framgångsrik yrkesmänniska med en fattig inre värld.

Syskonterror

Ibland överlåter vi ett för stort ansvar för de yngre barnen på ett äldre syskon som inte är moget uppgiften och använder sig av situationen för att agera ut sadism och omogen sexualitet. Många vill bagatellisera sådana tendenser och tar inte det utsatta barnets belägenhet på allvar.

Grova brott

Incest, övergrepp och barnmisshandel i sina grova former är förhållandevis lätta att definiera om än svåra åtala. Omgivningen reagerar om än räddhågset. Är det ett lite äldre barn kan han/hon nämna det skedda vid namn med bistånd från vuxenvärlden. Det är tydligt för alla att barnen tar skada. Det är då förhållandevis självklart att söka hjälp om resurser finns.

Utsatta barn reagerar naturligtvis olika på att deras grundtrygghet skadas. De flesta brukar lasta sig själva för de brott de utsatts för och utvecklar skam, skuld och självförakt med åtföljande självdestruktivitet, som kan följa dem livet ut. Själva identiteten har rubbats ur sin jämvikt. Ätstörningar, självstympningar, missbruk, asocialt beteende och svåra problem att etablera jämlika förhållanden är vanliga följder. Ofta får nästa generation lida.

Att förlåta är svårt

Incest och övergrepp är ibland ärftliga. Ofta är det fråga om en arvsynd som har en historia långt tillbaka och som kastar sin skugga över generationerna, trots alla  löften som avges att inte vara som mamma eller pappa.

Vi är alla (?) idealister inför föräldraskap och har en föreställning om den fullkomliga modern och den perfekte fadern, som vi jämför oss själva och våra föräldrar med. Sårad idealism är inte nådig och ofta dömer vi tillkortakommanden och felsteg orimligt hårt. 

Vi får dock inte bortse från att barn ibland far rejält illa och att det finns sätt att skada dem och försvåra deras möjligheter att bli harmoniska vuxna.

Att bli pådyvlad förklaringar eller att söka hitta en inre förståelse för den andres övergrepp innan man kommit en bra bit på vägen till att läka såren gör bara ont värre. Många kommer kanske aldrig så långt i sitt bearbetande. För dem blir frågan "varför?" bara ett plågsamt grubblande som sänker självförtroendet och känslan av att ha rätt till sin egen kropp och sitt eget inre liv. 

Men somliga kommer vidare, ofta genom psykoterapi, och börjar då genuint vilja förstå sin pappa eller mamma, syskon eller annan anhörig. Förstå att han/hon bara är en människa som gått vilse och gjort det av vissa orsaker. Inte för att ursäkta utan för att kunna förlåta och leva ett bra liv. Förlåtandet måste naturligtvis växa inifrån och inte vara ett krav från omgivningen.

Att hjälpa utan att demonisera

Om du varit utsatt för incest, övergrepp och barnmisshandel även i dess subtila former kan psykoterapi vara dig till livsavgörande hjälp vad beträffar ditt självförtroende och din förmåga att utveckla fruktbärande relationer samt göra dig till en hyggligare förälder själv. 

Det är viktigt att du väljer en terapeut som har den mognad som krävs för att hjälpa dig se det du varit utsatt för utan att förstöra bilden av det som faktiskt varit gott och därmed demonisera föräldrar och närstående och göra ditt inre fattigare. Detta är en grannlaga uppgift.

uppdaterad 16-07-21